Älskade katter
Varje gång vi pratar och kelar med våra katter fylls vi av en varm känsla inombords. Katterna betyder så oerhört mycket för oss. Kärleken till dem är väldigt stark. Vi kan inte tänka oss ett liv utan dem. Men det hugger till i hjärtat när vi möter alla dessa hemlösa, misshandlade, sjuka, skakade och oönskade katter. Då rinner tårarna ner för våra kinder. Det känns som att det aldrig tar slut...
Det är tungt att inte kunna hjälpa alla. Känslan plågar oss jämt och ständigt. I bland är det lätt att glömma de insatser vi faktiskt har gjort för väldigt många katter, när vi ser att det finns så många katter som behöver hjälp.
Har ni tagit hand om en hemlös katt någon gång?
Samantha 
Petronella
Vår första katt Maja Gräddnos var en sommarkatt (tror vi iaf) som vår hund jagade upp i trädet sedan hade vi ättlingar till Maja fram tills för tre år sedan, då den sista katten dog. Nu har vi en liten sköldpadda som är helt underbar.
3 av våra barn är Hittekatter. En Kvarlämnad sommarkatt.
2 mkt små kattungar(Då) utkastade från en bil.
Nu 10 år.
Nalle
Benji var vår vackra lilla Hälsingestinta. Hon hittade oss när hon sökte ett hem för sig och sina 4 små ungar. Hon levde med oss i 10 år.
Idag är jag stolt matte till Sullivan vars husse blev hemlös och då lämnade alla sina 7 katter (pappa, mamma och vuxna ungar från 2 kullar) till Sthlms Katthem. Chanda är förmodligen född under husen i Husby där hon fångades in höggravid efter många dagars försök och många timmar i en kall bil där 2 volontärer från katthemmet satt och frös en kall vår för att få in henne i dropp-fällan. Damen var för smart för att gå in i en vanlig fälla, men tack vare dessa två volontärers envishet kom hon in i tryggheten. Ett par dygn senare födde hon några väldigt stora ungar, dessvärre dödfödda. Hade Chanda inte fått hjälp hade hon dött i barnsäng.
Pumba, som jag också är stolt matte till, var väl inte riktigt hemlös men något riktigt hem var det inte heller. Ett misärhem med 32 andra katter......
Nu är jag själv volontär på Sthlms Katthem och träffar varje vecka många hemlösingar. Dessbättre lyckas vi skaffa hem till dem - en del snabbt en del tar det längre tid för. Sthlms Katthem avlivar inte friska djur oavsett hur lång tid det tar att omplacera dem. Vi har istället en faddergrupp som ägnar sig åt att socialisera skyggisarna. Och dessutom ett antal fantastiska s.k. akuthem som hjälp för dem som behöver en annan miljö än katthemmet. Samma filosofi som Katthemmet Kompis har!
Har just nu två fd hemlösingar, eller vi hämtade dem rättare sagt från ett katthem. En ståtlig svart herre i sina bästa år som kom till oss när han var kanske 5 månader. Utefödd och jätterädd, men inte längre :) Vår lilla sköldpaddsdam (hon ser som 3-åring inte ens ut som en 10-månaders) kom vid 12 veckors ålder och var född på katthemmet. En dam med egna ideer om vad som gäller!
Vår tredje kisse kan man kalla för omplaceringskatt... bodde tidigare i lägenhet i stan men trivdes inte och var sjövild. Nu får hon vara ute så mycket hon vill och är inte FULLT lika galen.
Ja, Jenny, du beskriver så väl med rätt ord hur man känner inför och vilka känslor som finns till våra så högt älskade katter :-)! Skulle också vilja instämma i varje ord du skriver om kärleken till, sorgen över, frustrationen inför,... osv. Ännu har jag inte haft möjlighet att ta hand om en hemlös liten, eller stor..., katt, men jag är absolut säker på att det så småning om kommer att vara möjligt för mig att "erbjuda" en mindre lyckligt lottad kise ett varmt och kärleksfullt hem. Situationen måste ju givetvis bli god för alla husets familjemedlemmar, befintliga så väl som nyanländande. Under tiden gör jag det jag kan för att försöka hjälpa till på något annat sätt.
Bilderna på Petronella och Samantha ser ut att ha det gottit i allafall :-)
De tre katter som jag haft under årens lopp har alla varit före detta hemlösa. Två stycken kom från katthem och en från ett sommarstugeområde. Det har känts alldeles extra bra att ta hand om hemlösa katter och ge dem kärlek och omvårdnad. Och jag har fått så mycket tillbaka av dem!!! Mina älskade katter har varit det bästa av allt i mitt liv :-)
Jag har aldrig tagit hand om en hemlös katt. Men där emot en hemlös hund från Irland!
Dock vill jag bli jourhem för katter som är i stort behov av ett jourhem. :)
Vår lilla Cairo-katt hämtade vi hem från ett hundpansionat som hade tagit hand om katter som polisen fått hämta från hem där de inte tagit hand om djuren. Hon var skinn och ben när vi tog hem henne. Hon är fortfarande skygg av sig och försiktig i allt hon gör, det tog henne nästan ett helt år innan hon vågade börja leka med leksaker och de andra tre katterna vi har. Nu mår hon mkt mkt bättre och lever ett fint liv.
Min katt som nu är två år satt och skrek utanför mitt kontorsfönster i flera dagar. Då vägde han under 400 gram och var livrädd - nu är han en störtskön 5.5 kg katt som flyger och reser över Europa i bil och per plan utan problem. Han var oplanerad men jag ångrar honom inte!
Kajsa var min första katt. Vi var en fd hund familj, Fablo R.I.P. Passade mina pärons hus när de var bortresta. Kajsa kom o sa att här vill jag bo! Jag smälte o tag hand om henne. Med glädje växlade mina päron från att vara hund till katt människor. Tog några veckor sen födde hon fyra ungar i mitt gamla pojkrum. Även om vi inte bodde ihop var det min första kattkärlek. Var "min" katt även om relationen var på distans. Glömmer aldrig när hon somnade in i min famn. Hon har en unge, Krusse, som fortfarande lever med min syster. Katt nummer två var Fegis. Henne hittade min mor i kulverterna på Löwenströmska sjukhuset. Liten, späd o rädd. Mor vågade inte ta hem ennu en katt så den hamnade hos mig. Tog mig över ett år för mig att namnge henne då jag intalade mig själv att det var tillfäligt. Tror jag visste från början att hon var här för att stanna. Så gullig mot mig...men det tog över ett år för henne att börja lita på mig. Där stannade det, var bara mig hon litatde på. Hon blev tyvärr sjuk o somnade in natten till min semester till Thailand. Den fick börja med att gräva en grop i trädgärden...tror hon kännde på sig att hon inte skulle överleva min frånvaro.....
Nu har jag sällskap av tre missar. Gosan är en rest från en relation som gick snett. Hon har mig att tacka för sitt liv. De andra två, Solise o Vilda, är båda ute katter som hade turen att fångas in av Stockholms Katthem där jag fann dem :-)
Att ta hand om hittekatter är kärlek! Man får så mycket tillbaks!
Hls Betjänten Björn
Kajsa var min första katt. Vi var en fd hund familj, Fablo R.I.P. Passade mina pärons hus när de var bortresta. Kajsa kom o sa att här vill jag bo! Jag smälte o tag hand om henne. Med glädje växlade mina päron från att vara hund till katt människor. Tog några veckor sen födde hon fyra ungar i mitt gamla pojkrum. Även om vi inte bodde ihop var det min första kattkärlek. Var "min" katt även om relationen var på distans. Glömmer aldrig när hon somnade in i min famn. Hon har en unge, Krusse, som fortfarande lever med min syster. Katt nummer två var Fegis. Henne hittade min mor i kulverterna på Löwenströmska sjukhuset. Liten, späd o rädd. Mor vågade inte ta hem ennu en katt så den hamnade hos mig. Tog mig över ett år för mig att namnge henne då jag intalade mig själv att det var tillfäligt. Tror jag visste från början att hon var här för att stanna. Så gullig mot mig...men det tog över ett år för henne att börja lita på mig. Där stannade det, var bara mig hon litatde på. Hon blev tyvärr sjuk o somnade in natten till min semester till Thailand. Den fick börja med att gräva en grop i trädgärden...tror hon kännde på sig att hon inte skulle överleva min frånvaro.....
Nu har jag sällskap av tre missar. Gosan är en rest från en relation som gick snett. Hon har mig att tacka för sitt liv. De andra två, Solise o Vilda, är båda ute katter som hade turen att fångas in av Stockholms Katthem där jag fann dem :-)
Att ta hand om hittekatter är kärlek! Man får så mycket tillbaks!
Hls Betjänten Björn
