Till minne av Molly

För 3,5 år sen flyttade Lilo och Flossa till Anna-Karin. Då och då brukade Anna-Karin mejla bilder på Molly och Vilma som de kom att heta i sitt nya hem. Häromdagen fick vi däremot ett tråkigt besked. Älskade Molly (Lilo) finns inte mer. Här berättar Anna-Karin om tiden med Molly och det sorgliga slutet.

Hej kompisar!

Det är med stor sorg i hjärtat som jag berättar att Molly inte längre finns hos oss. Hon började visa tecken på magsmärtor i början av veckan och fick genast åka till veterinären som upptäckte att hon hade väldigt mycket urinsten och nästan helt förstörda njurar då det var ett par stora stenar som hade blockerat urinröret och vätskefyllt njurarna. Veterinärerna tog väl hand om henne och hon blev inlagd för operation hos en kirurgisk expert, dessvärre upptäckte de ännu fler stenar under operationen som inte hade synts på röntgen eller ultraljud och som de inte kunde plocka bort. Det gick inte att rädda henne, och hon fick somna in.

Molly var väldigt skygg i början, och det tog tid innan hon vågade komma fram till mina vänner när de hälsade på. Men på de senaste åren blev hon verkligen trygg med alla människor och var alltid framme för att hälsa på både gamla och nya vänner när de kom in genom ytterdörren. På den allra sista tiden blev hon till och med knäkatt och satt det någon i soffan trivdes hon när hon fick komma upp och lägga sig över bröstet på dem och kura ihop sig till en liten spinnande boll där. Hon älskade också att komma och lägga sig intill mig på huvudkudden vid läggdags och sova med mig hela natten lång. Hon var väldigt social och pratade mycket med alla och om jag någon gång var ledsen så kom hon alltid och buffade sitt huvud mot min kind och la sig nära för att trösta.

Molly Mys, jag och Vilma hoppas att du har det bra där du är nu, älskade lilla vän. Vi saknar dig nåt otroligt!
Sov gott.

Matte Anna-Karin och Vilma

En hälsning från vännerna på Katthemmet Kompis:

Vila i frid, underbara Lilo (Molly). Du finns i våra hjärtan. Vi älskar dig.

/Katthemmet Kompis

Till: Matte Anna-Karin och Vilma



Ååh, beklagar djupt sorgen efter Molly! :(

Vet hur tomt det blir när en kär liten familjemedlem måste lämna.



Tipsar om fina Regnbågsbron, som har hjälpt mej en del i sorgen :)



- - - - - - - - -



Regnbågsbron



På den här sidan himlen finns en plats som kallas Regnbågsbron.



När ett djur som varit särskilt betydelsefull för någon dör, så kommer det till Regnbågsbron.

Där finns ängar och kullar för alla våra speciella vänner så att de kan springa och leka tillsammans.



Där finns tillräckligt med mat, vatten och solsken,

och våra vänner har det varmt och skönt.

Alla djur som har varit sjuka och gamla blir återställda till hälsa och vigör;

de som varit skadade eller handikappade blir friska och starka igen, precis som vi minns dem i våra drömmar från gångna tider.



Djuren är glada och nöjda, utom för en liten sak;

de saknar alla någon väldigt speciell som de varit tvungna att lämna kvar.

Alla springer och leker tillsammans, men en dag kommer någon av dem att stanna upp och titta i fjärran.



Dess klara ögon är intensiva; kroppen börjar skälva.

Han springer plötsligt ifrån gruppen, flyger över det gröna gräset, hans ben bär honom fortare och fortare.

Han har sett dig, och du och din speciella vän möts till slut i en lycklig återförening för att aldrig skiljas igen.



Lyckliga kyssar regnar över ditt ansikte,

dina händer smeker på nytt det älskade huvudet,

och du ser ännu en gång in i de tillgivna ögonen på ditt djur som så länge varit frånvarande från ditt liv men aldrig från ditt hjärta.



Sen går ni över Regnbågsbron tillsammans…



Kramar