Lilo och Flossa bodde på katthemmet ganska länge innan deras matte, Anna-Karin, fann dem hos oss. Flossa är för övrigt "döpt" efter min vattensköldpadda. ;)
/Jenny

Här kommer en hälsning från Vilma (Flossa) och Molly (Lilo):

Hej alla katter och människor på Kompis!

Nu ska vi berätta en liten snutt om hur vi har det här hemma hos Anna-Karin. De första dagarna vi kom hit var vi jätteoroliga och rädda, vi bajsade lite överallt och gömde oss under sängen (vi vågade dock komma fram på natten när alla stora farliga människor sov, då utforskade vi hela lägenheten från hörn till hörn minsann!). Efter några nätter blev vi nyfikna på hur lägenheten såg ut i dagsljus, jag, Vilma, vågade mig ut redan efter två dagar. Molly var lite räddare och det tog nog nästan en vecka innan hon vågade tassa ut från tryggheten under Anna-Karin säng... Det som skrämde oss mest var nog att det var så Tyst i lägenheten jämfört med katthemmet! Knappt några ljud alls, förutom när människorna såg på tv eller lyssnade på musik. Bara vinden susade lite på balkongen, men det var inga andra katter i närheten som jamade, spann eller smög omkring. Det tyckte vi kändes märkligt först. Men när vi väl vågat oss ut och märkte att inget farligt hände så blev vi allt säkrare på oss själva.

Det dröjde inte länge förrän vi kände att lägenheten var vårt nya hem.

Nu är vi båda två väldigt framåt och älskar när människorna har fest så att det kommer Mycket folk och det händer en massa saker omkring oss! Då har vi kul! Fast vi får bara vara ute om det är små fester, annars blir vi instängda på Anna-Karins rum (fast vi har minsann smitit ut ett par gånger utan att Anna-Karin märkt det, vi vill ju bekanta oss med alla människor och vara sociala! Fast det dröjer inte länge innan Anna-Karin upptäcker att vi är ute och ståhejar och då blir det snabbt in på rummet igen. TRÅKIGT! Men hon är nog bara rädd att vi ska bli trampade på, så det är okej ändå att vara instängd ett par timmar. Vi har ju toa och vatten och allt därinne ändå och hennes fönster är det Bästa att spana igenom också för det finns en stor björk precis utanför som det alltid sitter fåglar i, både stora och små.
SUPERSPÄNNANDE tycker vi!!).

Vi är väldigt busiga emellanåt också. Ibland gör det dock Anna-Karin galen för hon tycker inte att det är kul bus att klösa på möblerna, välta omkull prydnadssaker eller gräva i krukväxterna. Men det tycker vi så vi tänker Inte sluta. Fast vi har kommit överens med henne om att bara klösa på möblerna Ibland. Vi busar också med henne genom att t ex vägra äta avmaskningsmedicin. Hon har försökt Jättemånga gånger, men aldrig lyckats. Vi märker nämligen snabbt om hon t ex har mosat ner pillren i räkost eller makrill och då äter vi det inte. Haha! Hon har dock hotat med att ta oss till veterinären snarast om vi inte tar medicinen nästa gång. Hjälp!!

Annars traskar livet på. Vi har roliga klätterställningar, en vattenautomat som håller vattnet friskt och kallt, en balkong där vi kan spana, sköna möbler att slappa i och människor som är bra på att klia på alla sköna ställen.

Den största förändringen har nog Molly genomgått ändå. Hon har blivit en riktigt social katt och är inte blyg alls längre. Hon är faktiskt framme och kelar och smörar för alla människor som kommer snabbare än mig. Jag är lite mer reserverad och kelar bara när Jag vill (vilket inte är så ofta, jag gillar mest att vara ifred och titta på allt som händer istället).

Nehej, nu ska jag springa ut en stund på balkongen och se om det ha slutat regna så jag kan spana lite! Jag skickar med lite bilder också förresten.

Ha det så bra alla på Kompis!
Varma hälsningar från Vilma och Molly.