Idag har Marithas katt Kopian varit hos Satu på Skogsbykliniken. Han hade fått en tid för att kontrollera en knöl på halsen. Kopian hade tur för det visade sig att det bara var en fettknöl, en så kallad åldersknöl, som Maritha kallade den. När de ändå var hos veterinären passade Maritha på att ställa Kopian på vågen. Vad tror ni att den visade?
Maritha hävdar fortfarande att han har gått ner i vikt. Och att det syns. Jag ser det inte. Kanske är det mina linser som spökar, kanske har jag fått ännu sämre syn. För felet måste ju ligga i mina ögon. I alla fall om jag ska tro Maritha.

Men efter dagens resultat behöver jag inte oroa mig. Vågen stannade nämligen på 8,2 kilo. Så jag kan inte ha sett fel. Kopian är fortfarande överviktig. Sonny har dock lovat att ta tag i problemet, varje lördag ska de springa ett par hundra meter fram och tillbaka på grusvägen. Det ska göra susen, menar Sonny.

På vägen hem från Satu var Kopian strålande glad. Han sjöng så högt att Maritha var tvungen att skruva upp volymen på radion. Medan Kopian sjöng på ABBA-låtar lyssnade Maritha på Sven-Ingvars. Dagen kunde ju inte sluta bättre.

Det lät ungefär så här när Kopian sjöng.