Katta, som bor hos vår medarbetare Mia, har råkat ut för en olycka. Katta har såklart bott på Kompis.

Matte säger att Maritha brukar fråga efter historier som händer oss katter som flyttat från Katthemmet, så hon tyckte att jag skulle maila och berätta vilken duktig katt jag är.

En bit bort här på området bor en liten grå katt, jag har försökt prata med honom eller henne, men den är så orförskämd och har inte presenterat sig, den är bara elak och bråkar med mig. Jag försöker skrika att jag bara vill vara kompis men det går inte. Och häromdagen blev den så arg att den bet mig i ansiktet. Jag har försökt berätta för matte och husse att det gjort lite ont och kliat så fasligt, men de har inte förstått mig. Men häromdagen såg matte i alla fall att jag hade en konstig hårtuss i ansiktet och när hon skulle ta bort den kom det massa äckligt grönt slem ut. Matte säger att det heter var och kommer i sår av alla bakterier.

Det var ganska obehagligt när allt var kom ut men samtidigt ganska skönt. Men nu envisas matte med att jag måste in i tortyrkammaren (badrum tror jag att det kallas, men det är ett otäkt rum där jag antigen måste duscha eller tvätta mitt sår) varje kväll för att hon ska kunna klämma ut allt var. Kattdoktorn Satu har gett mig piller också som jag måste äta - penicilin heter det. När matte håller i mig för att tvätta såret gråter jag, för det gör så ont så ont, men jag klöser henne inte jag bara ålar mig lite, sen spinner jag samtigt och mina piller tar jag också utan att bråka. Så visst är jag en dukig katt!?!
 
Tass, Katta


Krigsskadad.


Lika rund och go som mamma Maxime.