Idag har Maritha varit hos veterinären med Älva. Jag har tidigare berättat om denna goa och tillgivna tjej. Hon hittades för någon vecka sedan alldeles mager och i väldigt dåligt skick. Dessutom har hon tumörer på magen. Maritha trodde först att Älva var ungeför två år. Men veterinären trodde att hon var runt tolv-tretton. Det går inte att rädda henne från tumörerna, hon kommer att få somna in den dagen då hon blir dålig. Än så länge är hon pigg och väldigt glad. Hon har dessutom hunnit äta upp sig, vilket är bra.

Tänk om det är så att Älva har tillhört någon? Tänk om hon blev utkastad när hennes knölar på magen upptäcktes? Usch, jag vågar knappt tänka tanken.