Kalmars mest omtalade katt?
Även Lucky har blivit en ängel
Älskade Lucky.
Katthemmet Kompis har drabbats av ännu en sorg. Idag somnade vår älskade och underbara Lucky in - exakt 18 dagar efter att hennes stora kärlek och bästa vän Rembrandt gick bort. Lucky har sedan en tid tillbaka haft problem med lederna i bakbenen och har den senaste tiden haft svårt att gå. När hon kom till oss våren 2009 var hon väldigt mager men fick la på sig hull efter en tid. Eftersom hon var så gammal fick hon flytta in till Maritha och Sonny.
Med tiden blev Lucky god vän med Rembrandt. De följde varandra, dag som natt. De blev bästa vänner och vårt äldsta kärlekspar. Efter Rembrandts bortgång har hon sörjt och saknat sin själsfrände. Idag tog hon sitt sista andetag. Nu har de återförenats i katthimlen - och de är så lyckliga. Och friska.
Trots att vi vet att hon har det bra hos Rembrandt räcker orden inte till och tårarna går inte att torka. Vi saknar Lucky och Rembrandt så oerhört mycket. De lämnar efter sig ett stort tomrum. Lucky blev 16 år.
Du är älskad och saknad, Lucky. Du finns i våra hjärtan.
/Katthemmet Kompis 
En äldre bild på Lucky. 
Underbara och fina Lucky.
Rembrandt har blivit en ängel
Igår somnade vår trogna och älskade vän Rembrandt in. Rembrandt kom till oss från Sölvesborg för många år sedan. Han hans ägare flyttade ifrån honom och flera år levde han som hemlös. En snäll familj tog sig an honom och kontaktade oss. Så småningom fick han ett nytt hem hos en man men i slutet av 2007 blev hans husse sjuk och gick bort, så Rembrandt flyttade tillbaka till Kompis. Sedan dess har han bott inne hos Maritha och Sonny. Varje dag höll Rembrandt Maritha sällskap vid frukosten. Han var en sann vän som alltid fanns vid vår sida. Det var svårt att inte tycka om honom, hans lugna och mjuka sätt charmade alla som kom i hans närhet.
Rembrandt drabbades förmodligen av en hjärnblödning och igår somnade han in lugnt och stilla. Sorgen och saknaden är enorm. Våra hjärtan gråter och varje gång vi blundar ser vi honom framför oss. Nu lever han tillsammans med våra änglakatter i himlen. Rembrandt blev 21 år.
Vi älskar och saknar dig så, Rembrandt. Du finns i våra hjärtan.
Alla vi på Katthemmet Kompis
Vi ses i katthimlen, Rembrandt.
Blundar du?
Fotograf okänd
"Om jag vore en hund, hade jag varit värd mer och haft högre status? Hade du blundat och gått vidare om du träffade mig? Hade du slängt ut mig om du tröttnat på mig?
Blundar du för verkligheten när du ser denna bild? I så fall ber jag dig att öppna dina ögon."
/En hemlös och oönskad kattunge - utan namn. Någonstans i världen.
Trogen vänskap
Gumman är en överlevare
Minns ni Gumman som bodde hos oss tidigare? Hon flyttade till sitt nya hem i september, men efter bara några dagar försvann hon. Dagarna, veckorna och månaderna gick, men häromdagen fick Maritha ett samtal om att Gumman hade sökt sig till en familj i Madesjö, 1,2 mil från sina ägare. Och bara en mil från vårt katthem.
Tack vare ID-märkningen kunde kvinnan hitta Gummans ägare! Gumman har nu fått flytta till en släkting till den första ägaren.
Detta visar hur viktigt det är att ID-märka sin katt, men för att katten ska bli registrerad måste avgiften betalas till Svenska kennelregistret. 
Magne Manx hittades med bruten svans
Stackars lille Magne har fått en tuff start här i livet. Han hittades dumpad med bruten svans. Enligt veterinären har någon också klippt honom i örat. Svansen har opererats bort.
Trots sin tuffa start är Magne en väldigt framåt och nyfiken katt som också är mycket kelig av sig. Han är omkring 3,5 månad i början av oktober.
Vill du veta mer om Magne Manx? Kontakta Maritha på telefon; 0706-07 13 90. 
Text: Carola
Foto: Lotta
Lady Di af Svalehult
En veterinärstation kontaktade Maritha och frågade om hon kunde ta hand om en hemlös katt som hade blivit inlämnad för avlivning. Lady Di hade under två månaders tid blivit matat av de som lämnade in henne. Men de tröttnade på att göra det. Lady Di var i väldigt dåligt skick när hon kom till veterinären. Hon bestod av bara skinn och ben. Och det var ett under att hon ens kunde stå på benen. Hon vägde endast 1,2 kilo och hon hade både utvecklings- och näringbrist och enligt veterinären kommer hon att bli en liten katt. Veterinären sa att hon var cirka nio månader.
Lady Di har nu repat sig, men det blev många turer till veterinären innan hon la på sig lite hull.
Maritha och Sonny har bestämt sig för att behålla henne. Hon gick dem rätt in i hjärtat. När hon fick följa med Maritha hem för första gången pratade hon konstant i bilen. Vi vågar inte tänka på vad hon kan ha varit med om.
Numera har Lady Di lärt sig att riva sönder Marithas tidningar. Och hon älskar att ligga på köksbordet och reta Sonny när han läser om GI-metoden.
Om det är någon som har frågor om namnvalet, så är det lika bra att jag berättar det med en gång. Det är Sonny som ligger bakom det. Allt annat vore väl konstigt.
Sotis - en solskenshistoria av Katarina
Sotis är en 13 år gammal kastrerad hankatt. När hans husse flyttade till huset som ligger i skogarna utanför Nybro så infann sig rätt snart en honkatt som efter ett tag födde ungar i en skrotbil.... Sotis blev en döpt till och fick stanna kvar. Han föddes nog på rätt ställe för han är en ständig följeslagare av husse, möter honom när han kommer hem från jobbet och är med honom i garaget.
Tyvärr är det väl därför han inte har nån som helst respekt för bilar, och det kunde gått illa för nån månad sen. Husse skulle hjälpa en kompis med en bil och skulle köra in den i garaget. Innan han backade kollade han efter Sotis, i ögonvrån såg han katten som verkade vara på väg därifrån, lade i backen och körde över honom!!!! Tydligen hade han vänt efter husse sett honom.
I nästa ögonblick sprang katten därifrån. Husse åkte, efter han hittat honom, till djurkliniken, han röntgades och undersöktes, men inga ben var brutna och inga blödningarverkade han heller ha. Han blev inlagd för observation, fick dropp och smärtstillande. Hade väl lite dålig aptit de närmsta dagarna, men efter två dygn på djurkliniken kunde han hämtas hem o var nästan piggare än vanligt. Otroligt att en katt kan klara och bli helt överkörd av ett bildäck utan att bli mer än "tilltufsad".
Han måste ändå har blivit av med några liv den dan...
Nu lever han som vanligt tillsammans med sina två kattkompisar och har fortfarande dålig respekt för bilar...
Varför vill min familj inte veta av mig?
Mitt namn är egentligen Smulan, men när jag kom till Katthemmet Kompis blev jag kallad för Märta. Jag är en gammal dam på 14 år. I somras försvann jag från min familj. I flera veckor gick jag omkring i min ensamhet och sökte efter matte och husse. Jag var ensam. Och väldigt rädd. Världen var så stor och jag var så liten.
Jag levde på fåglar och möss. Det var tufft, men jag ville inte ge upp. Jag ville hitta hem igen. En dag hittade jag ett hus, kvinnan som bodde i huset verkade trevlig. Jag bestämde mig för att smyga på henne under en buske. Kvinnan var snäll och började mata mig. Å, vad jag njöt av den goda maten! När jag hade tillbringat fyra dagar under busken berättade kvinnan att jag skulle åka till ett katthem. Äntligen kom min räddning! Nu hoppades jag att matte och husse skulle hitta mig där.
Maritha, som äger katthemmet, tog väl hand om mig. Hon gav mig god mat och tog mig till veterinären. Där bekräftades det att jag var kastrerad. Maritha frågade om jag hade en ägare, men jag kunde inte svara. Hon förstod mig inte. Eller så gjorde hon det. För några dagar senare efterlyste hon min ägare på katthemmets hemsida och blogg. En dag fick Maritha ett telefonsamtal. Det var husse som ringde! Gissa om jag blev glad!
Han berättade att han trodde jag var död. Han sa också att han skulle höra av sig. Det gjorde han aldrig, så Maritha fick ringa upp honom. Husse sa då att han skulle komma och titta på mig. Han kom aldrig. Han sa däremot att jag var så sjuk att jag hade svårt att gå och att jag hade cancer som inte gick att rädda. Jag gick inte heller ihop med mina kattkompisar där hemma. Det var i alla fall vad han sa. Jag blev jätteledsen, men jag vågade inte gråta. Tänk om de andra katterna skulle skratta åt mig?
Sanningen är den att jag inte alls har svårt att gå. Och när jag besökte veterinären, sa hon att de kunde rädda mig genom en operation. Husse och matte ville inte ha mig. Jag var inte värd mycket mer än så. Dessutom hade det uppstått allergi i familjen. Bara sådär. Jag är ju en pigg och glad kattdam som älskar livet, kärlek och god mat. Varför ville de inte älska mig längre?
Jag är fortfarande ledsen och sårad och det skär i mitt hjärta varje gång jag tänker på deras svek. Alla ni människor som gör sådant mot oss djur, borde få ett riktigt klös i rumpan. Usch och fy.
Nu ska jag leva lyckligt mina sista år i livet. För jag är en kämpe. Och en väldigt härlig kattdam som tror på kärlek.
Tass för att ni lyssnade! /Märta
Vill du ge Märta ett nytt hem? Kontakta Maritha, [email protected]
eller ring 0706-07 13 90. 
Söta Märta.
Cinnamon - en riktig överlevare
I juni kontaktade en person katthemmet om en hemlös katt. Personen visste att katten hade ungar, men inte var hon hade lagt dem, men lovade att hålla utkik. När Lotta, vår medarbetare, skulle köra hem från katthemmet en kväll, såg hon den hemlösa katten vid vägkanten. Hon tuggade på en ekorre. Lotta ringde Maritha som genast satte sig i bilen och körde dit. De kunde gå efter mamman och hittade till slut ungarna, två små röda kattpojkar.
De plockade in familjen och nu bor de på katthemmet. Kattungarna Bisse och Basse är tingade. Det är Lotta själv ska behålla dem. Mamma Cinnamon hade förmodligen inte klarat en vecka till i det skick hon var i, mager och hela pälsen var tjock och tovig och fylld av fästingar. Veterinären rakade henne och nu mår hon bra igen. Hon börjar lägga på sig lite hull. När hon kom bestod hon av skinn och ben, typ.
Veterinären tror att hon är cirka 1-2 år gammal. Hon är väldigt social och spinner så fort man tittar på henne.
Tyvärr har jag inget kort på Cinnamon efter rakningen.
Vill du veta mer om Cinnamon? Kanske vill du bli hennes nya matte eller husse? Kontakta då Maritha, [email protected] 
Cinnamon innan hon rakades. 
Cinnamons päls, tovig och full av fästingar.
Pälsen var flera centimeter tjock. 
Maritha håller i pälsen.
Människor utan hjärta
Vi har egentligen intagningsstopp, men kunde inte tacka nej när kvinnan berättade om sin fasansfullla upptäckt.
Kanske är det någon som har invändningar emot att Maritha tog in kattungarna trots att katthemmet har intagningsstopp. Men hur skulle ni ha gjort i en sådan situation?
Låtit kattungarna sitta i lådan och lämna dem åt sitt öde? Eller tagit emot dem och gett dem den kärlek och trygghet de behöver?
För att minska antalet hemlösa och oönskade katter krävs kastrering. Svårare än så behöver det inte vara. Om ägarna till kattmamman hade tagit sitt ansvar hade de kastrerat sin katt. Och sluppit oönskade kattungar. Vem vet, om några veckor är hon kanske dräktig igen, och då kommer snart ännu en kull med ungar. Kommer även de kattungarna att bli utslängda? Och gå samma öde till mötes?
Det är inte första gången sådant händer. Och inte sista gången heller. Tyvärr. För några år sedan hittade en familj kattungar i en Konsumkasse. Två av dem dog på väg till veterinären, den tredje kattungen, Kämpe, överlevde. Mot alla odds.
Ett gott råd! Skaffa inte katt om ni inte är beredda att ta ansvar för den! En katt kostar pengar och den är ingen slit och slängvara, eller något som man bara har för stunden. En katt har ett liv, precis som du och jag. Den kan inte tala, därför måste vi föra dess talan. Inget djur vill bli dumpad i en påse eller i en kartong. Ett djur vill inte bli utslängt när deras ägaren har tröttnat på dem. Ett djur vill ha kärlek, precis som vi människor. Kan man inte ge sitt djur det, ska man heller inte ha något.
Kattungarna har fått namnen Inge och Tingeling. Just nu ligger de och sover tätt bredvid varandra. I natt ska Maritha mata dem med välling flera gånger om. Och så kommer det att hålla på tills de blir stora nog att äta torrfoder och blötmat. Så gör en riktig djurvän. Och hon gör det med kärlek. Till skillnad mot människor som inte har något hjärta, som dumpar hjälplösa kattungar i en låda. Skäms på er!
Värdiga liv?
Läs och bli berörd. För det är svårt att inte bli det. (Länken är i PDF-format och det kan ta en stund innan affischen öppnas.)
Först ut är Tigger.
Komet
Joel
Sumo
Läs mer om kampanjen på deras hemsida.
Caprice har blivit biten av en räv
Maritha hittade henne svårt skadad. Hon kunde inte stödja på sitt ena ben, så Maritha körde henne till veterinären Satu Kärna på Öland. Satu tror att Caprice har lyckats försvara sig mot räven, kanske att hon klöste till när räven högg tag i henne. Caprice har opererats och vilar nu ut hemma i Svalehult.
Jag vill tillägga att Caprice är Maritha och Sonnys egen katt. Hon tillhör alltså inte katthemmet. Ingen av katterna som bor på katthemmet får går "lösa" ute. De har däremot tre rastgårdar att traska runt i.
Vi ser tillbaka...
Det är ungefär ett år sedan Milo, Katta, Ayla och Brix föddes. Ni kan läsa mer om Maximes familj här. Jag har hittat några kort i samband med att vi fångade in familjen. Maxime var väldigt smal då och ungarna levde på kaninungar och möss. Jag är så glad att de fick komma till Katthemmet Kompis. 
Maxime.
Katta letar efter sin mamma. 
Nästan hela familjen är samlad...
En smal Zeke.
En hungrig Zeke.
Foto: Karin
Kämpe överlevde mot alls odds
I september 2006 hittade en familj en ihopknyten kasse i ett dike. I påsen låg fyra skrikande kattungar. Någon hade försökt dränka dem och samtliga kattungar var i mycket dåligt skick. Familjen tog kontakt med Läckeby djursjukhus, men tyvärr dog en av kattungarna på vägen dit. Två av kattungarna fick somna in eftersom de hade undertemperatur, 33 grader, hade lidit syrebrist som gjorde att de inte hade några sväljreflexer kvar och de hade dessutom fått neurologiska skador som gjorde att deras huvud och framben slängdes hit och dit.
Den fjärde kattungen, Kämpe, överlevde. Han fick flytta in på katthemmet och bodde där tills han var tolv veckor gammal. En av katthemmets honkatter, Tiffany, "adopterade" honom och lät Kämpe dia. Idag bor Kämpe hos familjen som hittade honom. Och han mår som en riktig prins.
Ett skadat rådjur
Maritha och Monika ringde såklart polisen och jägaren kom redan efter tio minuter. Rådjuret slapp då lida, men den hade inte behövt plågas så länge om den som körde på honom/henne hade tagit sitt förnuft till fånga och ringt polisen direkt. Men det finns ju människor till allting nu för tiden. Det ser vi i kattvärlden också.
Nu finns i alla fall rådjuret i Nangijala och han slipper lida vid en vägkant.
Ett mirakel!
Några av er har kanske om Älva tidigare. Så skrev jag om henne den 6 augusti:
"Älva kom till katthemmet alldeles nyligen. Hon är i dåligt skick, mager och dessutom har hon tumörer på magen. Hon ska snart till veterinären, men först ska hon få äta upp sig innan besöket. Detta för att hon lättare ska ska kunna orka med en eventuell operation. Vi vet inte om hennes liv går att rädda, kanske är hon tvungen att ta klivet till Nangijala. Älva är otroligt kelen och älskar uppmärksamhet. Hon måste ha tillhört någon eftersom hon är så tillgiven. Kanske är det någon som har slängt ut henne? Jag ryser vid bara tanken."
Så här skrev jag om henne den 15 augusti:
"Idag har Maritha varit hos veterinären med Älva. Jag har tidigare berättat om denna goa och tillgivna tjej. Hon hittades för någon vecka sedan alldeles mager och i väldigt dåligt skick. Dessutom har hon tumörer på magen. Maritha trodde först att Älva var ungeför två år. Men veterinären trodde att hon var runt tolv-tretton. Det går inte att rädda henne från tumörerna, hon kommer att få somna in den dagen då hon blir dålig. Än så länge är hon pigg och väldigt glad. Hon har dessutom hunnit äta upp sig, vilket är bra.
Tänk om det är så att Älva har tillhört någon? Tänk om hon blev utkastad när hennes knölar på magen upptäcktes? Usch, jag vågar knappt tänka tanken."
I går hälsade jag och min sambo på Maritha och Sonny på katthemmet. Maritha visade stolt upp Älva eftersom hon hade gått upp i vikt. Men de senaste dagarna hade hon ätit väldigt dåligt. Maritha trodde att det berodde på hennes tumörer. Att hennes ork var på väg att ta slut. Maritha sa att hon skulle ringa veterinären och rådfråga om det kanske var dags att låta henne somna in. Sent igår kväll blev Älva sämre. Hon fick feber och var väldigt hängig.
Idag, när Maritha skulle visa sin medarbetare Kristina Älvas knölar på magen, lyfte hon upp henne och där låg två kattungar! Maritha höll på att få en chock! Gamlingen och sjuklingen Älva har alltså blivit mamma. Hon blev dräktig strax innan hon kom till Kompis. Hon är mycket piggare och tar hand om sina ungar på bästa sätt.
Mer information kommer! 
Mamma Älva.
Pengla och Pralina - de övergivna katterna
Jag kontaktade Maritha som sa att hon kunde ta emot dem. I dag bor Pralina hos en tjej i Kalmar. Pengla bor fortfarande kvar på katthemmet, men söker så klart efter ett eget kärleksfullt hem.
Vill du veta mer om Pengla, kontakta Maritha på Katthemmet Kompis.
Här sitter de och gömmer sig i ladugården. Rädda och hungriga.
Pengla tar det lugnt i rastgården.
Pengla
Pralina har blivit stora tjejen.
Pralina då hon bara var några veckor gammal.
Ängeln Älva
Tänk om det är så att Älva har tillhört någon? Tänk om hon blev utkastad när hennes knölar på magen upptäcktes? Usch, jag vågar knappt tänka tanken.
En dag kommer Älva att bli en ängel. På riktigt.
