Rubriken låter kanske kall. Men den talar faktiskt sanning. Vi fick uppleva det senast idag. En kvinna ringde till oss och berättade att hon hittat två små kattungar på tre veckor vid i en vägkant ute i skogen. Kattungarna var så små och ynkliga och de pep när hon hittade dem. Kvinnan visste inte vad hon skulle göra, så hon ringde till Maritha på katthemmet.
Vi har egentligen intagningsstopp, men kunde inte tacka nej när kvinnan berättade om sin fasansfullla upptäckt.
Kanske är det någon som har invändningar emot att Maritha tog in kattungarna trots att katthemmet har intagningsstopp. Men hur skulle ni ha gjort i en sådan situation?
Låtit kattungarna sitta i lådan och lämna dem åt sitt öde? Eller tagit emot dem och gett dem den kärlek och trygghet de behöver?

För att minska antalet hemlösa och oönskade katter krävs kastrering. Svårare än så behöver det inte vara. Om ägarna till kattmamman hade tagit sitt ansvar hade de kastrerat sin katt. Och sluppit oönskade kattungar. Vem vet, om några veckor är hon kanske dräktig igen, och då kommer snart ännu en kull med ungar. Kommer även de kattungarna att bli utslängda? Och gå samma öde till mötes?

Det är inte första gången sådant händer. Och inte sista gången heller. Tyvärr. För några år sedan hittade en familj kattungar i en Konsumkasse. Två av dem dog på väg till veterinären, den tredje kattungen, Kämpe, överlevde. Mot alla odds.

Ett gott råd! Skaffa inte katt om ni inte är beredda att ta ansvar för den! En katt kostar pengar och den är ingen slit och slängvara, eller något som man bara har för stunden. En katt har ett liv, precis som du och jag. Den kan inte tala, därför måste vi föra dess talan. Inget djur vill bli dumpad i en påse eller i en kartong. Ett djur vill inte bli utslängt när deras ägaren har tröttnat på dem. Ett djur vill ha kärlek, precis som vi människor. Kan man inte ge sitt djur det, ska man heller inte ha något.

Kattungarna har fått namnen Inge och Tingeling. Just nu ligger de och sover tätt bredvid varandra. I natt ska Maritha mata dem med välling flera gånger om. Och så kommer det att hålla på tills de blir stora nog att äta torrfoder och blötmat. Så gör en riktig djurvän. Och hon gör det med kärlek. Till skillnad mot människor som inte har något hjärta, som dumpar hjälplösa kattungar i en låda. Skäms på er!