Katten har varit människans följeslagare i flera tusen år. Ursprungligen härstammar den från Asien och Afrika. Det är framförallt kattens råttfångande egenskaper som gjort att människan tagit den till sig. Medeltiden skulle dock bli ett mörkt kapitel i kattens historia.

Katten har varit tam i ca 6000 år. Det är dock höljt i dunkel hur det kom sig att katten en gång blev tam. Sannolikt är det kattens egenskap av råttfångare som gjorde att människan tog den till sig och sedan började tämja den. De äldsta bilderna på katter kommer från det antika Egyptien och är ca 5000 år gamla. Egyptierna tämdje katterna för att de skulle hålla efter smågnagarna. Katterna sågs som aktade medarbetare och fick med tiden en gudomlig rang. När en katt dog balsamerdes den, lades i träkista som en mumie och fick en ståtlig begravning. Vid studier av dessa kattmumier har moderna forskare kunnat fastställa att det var den Egyptiska vildkatten Felis silvestris libyca som Egyptierna höll sig med. Den Egyptiska Vilkatten finns än idag på öarna Mallorca, Korsika, Sardinien, Sicilien och Kreta samt på fastlandet i Marocko, Tunisien och Israel. Den Egyptiska vildkatten är nattaktiv och det är svårt att se den. Den lever dock nära människan och dess ungar är lätta att tämja. Ca 1000 år senare blev katten husdjur även i Fjärran Östern. I Kina och Japan blev katten en stor tillgång i Sidenindustrin eftersom den höll efter råttor och möss, som åt sidenmaskarnas kokonger. Katten förekommer i Kinesisk astronomi som har sina rötter från den här tiden. Den som är född i kattens år är en duktig och ärbar person. Till Europa kom katten med skeppen främst via Venedig och andra hamnstäder i Italien. Katten följde med som skeppskatt för att hålla efter råttorna, gick iland och började sprida sig över Europa. Först tillbads katten även i Europa. Men under medeltiden kom kattens ställning plöstligt att förändras. Den kristna kyrkan såg katten som djävulens och häxornas följeslagare och påbörjade en kampanj mot den. Kyrkan förknippade  katten med hedendomen som till vilket pris som helst skulle bekämpas. Tusentals katter dödades runt om i Europa. Det var vanligt att de brändes på bål tillsammans med dem som ansågs vara häxor. När katterna började försvinna ökade antalet råttor och pesthärdarna började spridas över Europa. Till slut insåg Européerna vilket värde katten verkligen hade och man slutade successivt upp med förföljelsen. På 1700-talet hade katten börjat återuppta sin ställning som värdefull råttjägare och aktat sällskapsdjur. Under 1800-talet började man ställa ut katter på utställningar. Den första kattutställningen hölls i London 1871. Venedig var den stad som härjades värst av pesten. Under 1500- och 1600-talet rasade två epedimier som utplånade stora delar av Venedigs befolkning. Här kom man tidigare än på andra håll i Europa underfund med hur viktig katten var. Sedan dess har katten höjts till skyarna som guds gåva till mänskligheten. Sannare kattälskare än Venezianarna får man leta efter. Man ser ofta katten avbildas i bibliska sammanhang på olika konstverk i Venedig.

Källor: David Taylor, 1986, Donals Tichards, 1980. Sammanställning: Lena, Hittekatter i fokus.