Låt oss få förklara...
Här kommer vår hälsning till Maritha och till veterinären Kersti.
ÄNGLA
För det första vill jag säga så här: Jag ber om ursäkt, för mitt rent ut sagt knasiga beteende. Det var dumt gjort. När jag satt i bilen på vägen hem från dig var jag sur och förbannad. Jag sa för mig själv flera gånger att jag aldrig mer skulle ställa upp för katthemmet. Jag svor och tänkte att jag aldrig mer skulle hjälpa matte och husse med kakbaket eller bloggandet. Jag var så rädd och förbannad, Maritha.
Förstår du mig?
Jag lugnade dock ner mig ganska snabbt när jag kom hem. När jag skulle somna på kvällen tänkte jag på dagens bravader och då skämdes jag. Så jag har bestämt mig för att be om ursäkt.
Förlåt för att jag rev och bet dig, Maritha. Och förlåt för att jag förstörde din vaxduk. Men jag tänker inte be om ursäkt för att jag morrade och fräste, för det står jag för. Med all rätt. Jag kommer alltid att hata veterinärer och sprutor. Men jag lovar, jag kan inte sluta att älska Katthemmet Kompis. Så behöver du hjälp med volontärarbetet på Kompis någon gång, så säg till. Jag hjälper dig gärna med att servera mat till alla katter på katthemmet. Men först måste du muta mig med räkor för att jag ska få förtroende för dig igen. Men känner matte dig rätt kan du varken motstå änglakatter eller änglakakor, så matchen lär bli lätt. Eller vad säger du?
Till veterinären Kersti:
Jag vet att jag är den mest arga katt som du någonsin har träffat, men jag lovar, inom mig klappar ett hjärta av guld, hur arg och rädd jag än är. Och jag hoppas att du kan förlåta mig.
/Ängla
Ängla
Ängla
BLIXTEN
Jag behöver i alla fall inte be om ursäkt för mitt beteende. Men däremot är jag lite besviken, jag väntade mig nykokt torsk och räkor, men inget av det stod framme när jag kom. Jag vill ändå tacka dig, Maritha, för att du räddade livet på mig en gång i tiden, och Kersti för att du också gjorde det, när jag var sjuk för tre år sedan.
Idag är jag en lycklig, lat och bortskämd kille som har glömt det hemska livet som hemlös.
Med kärlek till Maritha och alla mina kattvänner på Katthemmet Kompis.
PS Det där med att jag bet dig i tummen för tre år sedan, det kan vi väl glömma nu?
/Blixten
Blixten
Blixten
ÄNGLA
För det första vill jag säga så här: Jag ber om ursäkt, för mitt rent ut sagt knasiga beteende. Det var dumt gjort. När jag satt i bilen på vägen hem från dig var jag sur och förbannad. Jag sa för mig själv flera gånger att jag aldrig mer skulle ställa upp för katthemmet. Jag svor och tänkte att jag aldrig mer skulle hjälpa matte och husse med kakbaket eller bloggandet. Jag var så rädd och förbannad, Maritha.
Förstår du mig?
Jag lugnade dock ner mig ganska snabbt när jag kom hem. När jag skulle somna på kvällen tänkte jag på dagens bravader och då skämdes jag. Så jag har bestämt mig för att be om ursäkt.
Förlåt för att jag rev och bet dig, Maritha. Och förlåt för att jag förstörde din vaxduk. Men jag tänker inte be om ursäkt för att jag morrade och fräste, för det står jag för. Med all rätt. Jag kommer alltid att hata veterinärer och sprutor. Men jag lovar, jag kan inte sluta att älska Katthemmet Kompis. Så behöver du hjälp med volontärarbetet på Kompis någon gång, så säg till. Jag hjälper dig gärna med att servera mat till alla katter på katthemmet. Men först måste du muta mig med räkor för att jag ska få förtroende för dig igen. Men känner matte dig rätt kan du varken motstå änglakatter eller änglakakor, så matchen lär bli lätt. Eller vad säger du?
Till veterinären Kersti:
Jag vet att jag är den mest arga katt som du någonsin har träffat, men jag lovar, inom mig klappar ett hjärta av guld, hur arg och rädd jag än är. Och jag hoppas att du kan förlåta mig.
/Ängla
Ängla
Ängla
BLIXTEN
Jag behöver i alla fall inte be om ursäkt för mitt beteende. Men däremot är jag lite besviken, jag väntade mig nykokt torsk och räkor, men inget av det stod framme när jag kom. Jag vill ändå tacka dig, Maritha, för att du räddade livet på mig en gång i tiden, och Kersti för att du också gjorde det, när jag var sjuk för tre år sedan.
Idag är jag en lycklig, lat och bortskämd kille som har glömt det hemska livet som hemlös.
Med kärlek till Maritha och alla mina kattvänner på Katthemmet Kompis.
PS Det där med att jag bet dig i tummen för tre år sedan, det kan vi väl glömma nu?
/Blixten
Blixten
Blixten
Kommentarer
Postat av: Tess
:D
Trackback