Äntligen ett nytt hem..

Matte och husse kom och tittade på mig en dag i augusti och bestämde sig för att adoptera just mig. Matte har sagt att det hade inte spelat någon roll hur jag hade sett ut, de hade bestämt sig för mig när de läste om mig på Internet på Örebro katthems hemsida Det fanns ingen bild på mig då men de fastnade för mig i alla fall, bra va?

Matte fyllde i adoptionshandlingarna om mig, sen fick de tänka igenom det en vecka innan de bestämt sig. Det var en lååååååång vecka sa min nya familj!!!

När jag kom till mitt nya hem visade det sig att jag också fått en kattkompis, en tjej som heter Mitzy. Jag blev så glad, men det blev inte hon. Hon tyckte inte om att jag jagade henne, bet henne i rumpan och gjorde allt som jag gjorde med mina leksaker. Vet ni vad, hon gömde sig i garderoben och kom bara fram på nätterna och åt och gick på lådan. Men nu har vi blivit kompisar. Visst , jag är lite vild ibland faktiskt mycket vild (för det mesta). Det går över säger matte, javisst säger husse om 5-6 år.

Jag vill vara kattunge alltid...

Jag är kastrerad så då trodde de att jag skulle att bli lugnare, inte jag inte, nu e jag ju "kattunge" jämt!!! Mattias min bästa människokompis busar lika bra som en katt och han blir lika trött, då vilar vi och sen full fart igen. Det gör han för att jag ska bli trött och inte orka jaga Mitzy. Han tror att jag inte vet det, men jag är klipsk så jag har räknat ut det, men på så vis får jag ju leka ännu mer, bra va?

Min bästa vän

Matte adopterade en kisse till från katthemmet, Yoshi, MIN BÄSTA VÄN, vi gör allt tillsammans, sen år 2004 då han kom hit. Mitzy tycker det är OK, för hon får vara ifred och leka på sina villkor, jag menar hon e ju faktiskt 15 år,men liten å söt som en kattunge.