I veckan hälsade jag på Maritha och Sonny och naturligtvis alla gosiga katter. Regnet det öste ner hela vägen och jag har omkring 20 mil att köra. Men när jag äntligen kom fram till Svalehult tittade solen fram. Sonny med snickarhjälp arbetade för fullt sedan flera timmar tillbaka med katthemmet. Gårdsplanen har blivit en byggarbetsplats och isolering ligger och väntar på att bli uppsatt, avsågade brädbitar ligger lite varstans och fönster och dörrar väntar på att monteras. Runt katthemmet står Sonnys hemmasnickrade byggställningar. Men det som slog mig först var att nya katthemmet såg så enormt stort ut i verkligheten jämfört med på korten.

  
 

Vid ankomsten möttes jag av en alldeles förtjusande liten kattflicka vid namn Filippa, som är paret Fernströms egna katt. Hon spann och ville kela med en gång... Eftersom jag var nyfiken på katthemmet gick jag dit efter en kelstund med Filippa. Sonny berättade hur planlösningen är planerad. Det blir pannrum, tvättstuga med toalett, garage och katthemmet med karantänavdelning. Men även Maritha ska få ett litet krypin som hon kan ha som kontor och sköta sina kattärenden i lugn och ro. När jag kom på förmiddagen skulle man sätta upp ytterpanelen på västra gavelsidan och när det var dags att åka hem på kvällen var hälften uppsatt. Östra gavelsidan var klar sedan ett par dagar tillbaka. Vår snickarhjälp har också snickrat ihop tre jättefina rastplatsbord. Tanken är att två av dem ska placeras inne i den nya kattgården och den tredje utanför.

Efter en god middag som Maritha lagat gick vi runt för att hälsa på och kela med katterna. Lotta som också var på katthemmet idag hjälpte Maritha med städningen i Lillstugan där de överlevande katterna bor. Naturligvis kelar hon och pysslar om dem också. Lotta brukar hjälpa till på katthemmet ett par gånger i veckan. Eftersom jag också gillar höns tittade vi på Marithas hönor och hon berättade lite om dem. T ex tuppen Fabian är hela 10 år gammal men ser lika fin ut som en ungtupp och han har ett helt gäng hönor att uppvakta. Rasen är Svensk dvärghöna. Maritha har även ett par Spitehöns (dvärgras) samt större hönor i alla möjliga färgvarianter.


  
 
Bild 1: Katthemmet och lillstugan. Det är i lillstugan som katterna har fått bo efter branden,
Bild 2: Maritha framför katthemmet.
Bild 3: Lillstugan.
Bild 4: Maritha gosar med sin katt Chester.

Maritha visar var katterna fångades in

Till eftermiddagsfikat blev det en härligt mumsig kola- och nötkaka med vispgrädde. Farligt god var den... Mot kvällen gick Maritha och jag på promenad och strax utanför tomten är det kalhygge efter man högg ner skogen i vintras. En sorglig syn. När vi passerat över kalhygget kom vi fram till en mindre skogsväg och där löper en stor och rymlig stenmur utmed vägen. Maritha visade platsen där hon först såg My sticka ut sitt huvud bland stenarna. Maritha berättar att hon frågade My om hon inte skulle följa med hem. Men nä det hade hon ingen lust till. Kattfällan sattes ut och tre kvällar i rad bar My ut matskålen ur kattfällan men till sist lyckades man fånga in henne vilket hon inte uppskattade. Hon verkar fortfarande inte ha kommit över det riktigt att hon blev överlistad av matte och husse.

Längre fram på skogsvägen ligger en massa grindar/staket m.m. i en hög bredvid vägen. Här fångade man bl a in Sickan och Izze. Stenmuren intill vägen tror jag har varit en idealisk plats för de rädda och frusna katterna att skydda sig i efter branden. Även om snön låg djup fanns det hål stora nog för en katt att krypa in i och Maritha berättade att man såg mycket spår av tassar i detta området. Över ett fält sett från skogsvägen ligger grannens bondgård och här hittades Pengla (vid Jennys besök tidigare i år) och lite senare även Fiffi. Men även hemma på tomten lyckades man fånga in en del katter, som t ex Robinson som kröp in i en frigolitlåda. Jussi och Ida gömde sig i carporten bland all bråte och prylar.

  
 
Bild 1: Ladan där några av katterna fångades in.
Bild 2: Tuppen Fabian med sina fruar.
Bild 3: Maritha visar var My först sågs efter branden.
Bild 4: Fikadags i Svalehult.

Svårt att prata om branden

Maritha berättar att hon ofta tänker mycket på de katter som fortfarande saknas. Att inte veta om de lever eller ej, om de hittat någonstans där de får mat och skydd mot väder och vind. Fortfarande har Maritha lite svårt att prata om branden utan att tårarna kommer samtidigt som hon naturligtvis är oerhört glad och tacksam för den möjlighet de fick, tack vare er som stöttat katthemmet sedan branden, att bygga upp katthemmet igen.

Det blev en trevlig dag på katthemmet och solen lyste allt mer ju längre dagen led även om det såg mörkt ut med regn när jag körde hemifrån på morgonen. Nu ser jag fram emot invigningen i höst. Det är svårt att säga när den blir men Maritha hoppas nu på någon gång i september-oktober om allt går väl. Alla som vill komma är välkomna och vi hoppas att särskilt alla ni som stöttat katthemmet får möjlighet att komma så att ni får se vad era gåvor har gjort för katterna.

/Text och foto: Carola (Webmaster)