Tussen

I början av april flyttade Nalle och Tussen till Anders. Vi har nu fått en uppdatering per mail. Husse berättar:

Tack vare Marithas hjälp gick resan "hem" bra, och jag öppnade korgarna i badrummet, där sandlådorna stod. Tussen försvann under badkaret och Nalle under ett skåp under handfatet. Efter ett och ett halv dygn ville jag ser mer av dem än att genom att lägga mig på golvet och med hjälp av spegel konstatera, att jag inte var ensam i huset. Alltså plockade jag bort täckplåten vid bakaret och en del timmar senare kom Tussen fram, om än försiktigt. Nalle ansåg uppenbarligen att han låg bra där han låg, och vem var det egentligen, som hade tagit om hand godisbitarna i närheten av hans skåp?
Nalle lät vänta på sig ytterligare ett par dagar och då MYCKET FÖRSIKTIGT, bortsett från en natt, när jag skulle till toa, och vi skrämde slag på varandra.

Det går ständigt framåt i riktning mot "här bor vi och här vill vi bo"! Om jag bara inte kommer skenande, så flyr Nalle inte längre ur det rum, som jag är på väg in i, bägge kommer och kelar, när jag jobbar, anser att godisbutiken har öppnat, när äter i vardagsrummet, censurerar boken jag läser i innan John Blund kommer till mig, hjälper mig att skriva på datorn respektive sorterar mina papper. (Jag jobbar hemma, är normalt "alltid" hemma och har ett litet skrivbord, ett betydligt större golv samt en faslig massa papper.)

Som gamla polare kommer de båda bra överens, det är närmast jag som är det störande momentet, men det är endast en tidsfråga. De har redan hunnit rätt lång med sin uppfostran av mig.
Tussen har ett utpräglat intresse för vad som finns på andra sidan glasskivan i dörren till källaren, och Nalle har börjat söka sig till ytterdörren allt oftare, när jag gått ut för att smygröka. (I morse var jag tvungen att använda mig av källaren som "sluss" för att få mig ett bloss.) Jag vill emellertid vänta litet till, innan vi vågar oss ut respektive ner i källaren.

Jag tycker om Maritha, tycker att hon gör ett storartat jobb samt har den största respekt för henne och hennes åsikter och lyssnar gärna på hennes tips och råd. Bara en sådan sak, som att hon följer upp vad som sker med och hur det går för katter, som kommer från Kompis. Själv "rapporterar" jag minst en gång per vecka (deras miljöbyte skedde ju också helt nyss) för att utbyta erfarenheter, få svar och tips på frågor.

Tack för en trevlig blogg!
/Anders


Nalle