Katten Molly och en av Carolas maranhönor.

Vad kan Carolas höns och polisen ha gemensamt? Det undrade jag också. Därför bad jag Carola berätta om det annorlunda mötet.

Maranerna är kläckta hemma hos mig 2010 och har ruvats fram av en Wyandottehöna. De älskar nämligen att ruva. Redan som kycklingar var de matfriska och pigga. När de blev lite äldre fick de gå ut lösa i trädgården liksom de andra hönsen men vad man inte räknade med var att de var så otroligt pigga och nyfikna. De var än här och än där så det gällde att hålla bra uppsikt över den vilket man tyvärr misslyckades med ibland - därav mötet med polisen. Hönsen hade helt enkelt smitit iväg och det kan gå fort ibland. Först ser man dem gå och beta i trädgården för att nästa minut vara osynliga. Just den här gången hade de gått ner ända till vägen, korsat den och gått in till en granne och betat i hennes gräsmatta. Det var när de var på hemväg över vägen som polisen kom körande och tvingades stanna för att släppa fram dem...

Eftersom de var så rymningsbenägna och svåra att hålla koll på byggde vi raskt en större rastgård full av gräs och där fick de sedan vara den mesta tiden eftersom vi inte kunde hålla ständig koll på dem. Ibland fick de naturligtvis komma ut lösa i trädgården men det fick bli när vi visste att vi kunde ha dem under bättre uppsikt. När snön kom förra året var de inte lika roade av att gå ut i trädgården och när våren kom i år trodde man i sin enfald att de skulle ha lugnat ner sig lite och hålla sig hemma. Nåväl de har visserligen inte gått över vägen ännu men de har rymt ner till dikeskanten intill och det har varit många gånger vi fått rusa ner och jaga hem dem igen. De vet mycket väl att de inte får gå iväg så långt för de springer raskt hemåt och det ser kul ut, ungefär som om de har
händerna i byxfickorna och vaggar fram. Överhuvudtaget springer de mest när de ska förflytta sig från en plats till en annan.

Svart kopparfärgad Maran är min absoluta favoritras eftersom de är så pigga och glada men ändå lugna och tama att hantera. Tar man upp en maranhöna i famnen börjar de prata. Jo de gör faktiskt det med lugna fina små "Ka ka ka". De älskar mat och man kan nästa höra hurra-ropen när de får något extra gott (vilket det ofta blir). Har man dörren öppen på sommaren drar de inte sig för att kliva in i köket och se om där finns något gott att hämta. :)

Rasen är en av få som värper de allra mörkbrunaste äggen som ibland kan bli mörkt chokladbruna. Genom att de får äta mycket gräs och gå ute fritt och plocka i sig lite av varje blir äggen dessutom nyttigare och godare än
de hönsägg som är uppfödda i fabrik och bara får hönsfoder. Äggulorna blir oftast oranga under sommarhalvåret pga av gräset de äter. Överhuvudtaget är ägg något av det mest nyttiga man kan äta med mycket vitaminer och
spårämne. Här finns allt som behövs för att en kyckling ska kunna utvecklas.

Text och foto: Carola, webmaster - Katthemmet Kompis


Maranerna dricker filmjölk.


Sommarpromenad. Maranerna äter gräs och njuter av livet.


Maranerna undersöker baksidan av stallet.