2010 - Året som förändrade våra liv
Det var timmar, dagar och veckor av tårar, sorg, oro och förtvivlan. Det finns inga ord i världen som går att beskriva vad vi kände. Men trots alla motgångar kände vi att det fanns ett hopp om en framtid, även om den skulle bli lång och svår. En av mina största rädslor var att Maritha och Sonny skulle ge upp, att de inte skulle fortsätta med verksamheten. Men när jag en dag senare pratade med Maritha berättade hon att det skulle bli ett nytt katthem. Katthemmet Kompis skulle byggas upp till minne av de katter som omkom i branden och för att det finns så många hemlösa, oönskade och misskötta katter som behöver vår hjälp. Vår kärlek till djuren var starkare än alla motgångar som hade drabbat oss.
2010 har passerat, 2011 har anlänt och står öppen för nya möjligheter och drömmar. Det är med pirr i magen som vi går in i ett nytt år. Vi ser fram emot invigningen av katthemmet som kommer ske någon gång under året. Jag känner på mig att 2011 kommer bli ett bra år. Vi är redo för nya utmaningar och vi hoppas innerligt att ni är med oss.
Det är med värme och kärlek som jag skriver hur glada och tacksamma vi är för allt stöd vi fick. Utan er hjälp och era bidrag hade det aldrig blivit något katthem. Det är fantastiskt att se att det finns så många generösa, omtänksamma och givmilda människor. Ni är alla guld värda och vi önskar att ni en dag har vägarna förbi vårt katthem. Tack för att ni finns!
Våra tankar går till de katter som omkom i branden.
Ni finns i våra hjärtan.
Vi älskar och saknar er så.
Vi håller era hjärtan i våra händer.
Till Maritha och Sonny:
Änglar visst finns dom.
Och ni är två av dem.
Er kärlek till alla djur är starkare än något annat.
Här kan ni läsa om branden och vägen till ett nytt katthem.
Livet efter branden.
Vår webmaster Carola har skrivit en nyårshälsning på vår hemsida.
Januari 2010.
November 2010.
Ja jag kommer ihåg den stunden som igår när jag satt här frågandes. Pratade med Jenny precis som vanligt samtidigt som jag läste på hittekatter. Tankarna började snurra och undrade varför inte Jenny sagt något i så fall, till slut ställde jag frågan och allt blev tyst.
Senare fick vi det bekräftat och jag satt här hemma med ett huvud som var precis tomt, jag var helt paralyserad.
Jag hade ju precis lärt känna Maritha och Sonny och börjat göra kattleksaker till dem mm och så händer detta. Finns inga ord till att beskriva hur det kändes och hur Maritha och Sonny hade det där borta i sin förtvivlan att se både sitt hem och sina barn brinna upp.
Tänker på er lite extra idag. Minns precis som Pia Puma mycket väl hur jag på förra nyårsdagen tittade in på hemsidan och fick en fruktansvärt chock. Först kunde jag inte tro att det var sant. Strax därefter kom tankarna på vad vi kunde göra för att hjälpa till. Något måste man ju bara göra när detta fruktansvärda hade hänt! Jag mailade till katthemmet på stört och dagen därpå åkte mannen och jag till Nybro med bilen fullpackad med kattmat och kattsand. Mitt i alla ledsamheter kändes det ändå bra att kunna göra det. Sedan har vi noga följt utvecklingen, det var spännande att följa infångandet av katter och en stor glädje varje gång någon kommit till rätta. Och det var stor sorg när vi fick bekräftat att vissa inte hade klarat sig... Mycket har hänt. Men det viktigaste är att Maritha och Sonny orkat kämpa vidare, trots allt. Det ska bli en stor glädje att under detta år få kliva in i det nya Katthemmet Kompis.
Kram på er! /Annie med familj
Igår tänkte jag på er, att ett år redan gått och det trots allt gått så bra med återuppbyggnaden. Det gläder mig!
På något underligt sätt har jag lärt mig att man går stark ur ur motgångar, erfarenheter som gör människan lyhörd, något som djuren redan har naturligt.
Vi önskar er ett lyckligt nytt o gott år, alla kissekatter och eldsjälar på Kompis.
Ia o Kletus katt, mattes hjärta.
År 2010 började inte alls bra. Kommer ihåg känslan när det blev klart för mig att det var Katthemmet Kompis, som var katthemmet som brunnit ned till grunden på årets första dag. Satta kaffet i vrångstrupen och en kall kåre gick utmed ryggraden. Jag kommer också ihåg det engagemang det väckte på Hittekatter iFokus och andra kattsajter. Plötsligt stod kattfolk i hela landet eniga i sin vilja att hjälpa till i stort och smått. Så har jag aldrig upplevt det tidigare. Det visar vad vi kan om vi bara försöker. Nu ett år senare står ett nytt Katthem Kompis snart klart. Tack Maritha och Sonny för att ni inte gett upp! Sveriges trevligaste katthem behövs så innerligt väl.
Ja, det var en fasansfull början på 2010 som förevigt kommer att finnas hos en. Tänker ofta på de små som forfarande är försvunna, på de som fick avsluta sina jordeliv och på Maritha och Sonny som utsatts och uthärdat detta obeskrivligt tragiska och fasansfulla. Tårarna har fallit i strid ström. Jag instämmer fullt i orden som skrivs om änglar...:-). De små kära kisarna finns i hjärtat och i tanken, och var gång jag går ut i min vinterträdgård där tavlorna jag budade hem på tradera hänger, tänker jag lite extra på både överlevarna och på "änglakatterna". Jag önskar från djupet av mitt hjärta att 2011 ska komma med många goda ting för alla "kompisar", katter, medhjälpare och fantastiska paret Fernström!!! Och, så hoppas jag och ser fram emot att få träffa er alla vid invigningen av nya "Kompis"! Varma kramar och tankar!
Även jag minns känslan när jag insåg att detta hemska hade hänt...
Trodde inte det var sant, samtidigt som jag funderade över hur jag kunde hjälpa till.
Har med hjälp av insatta pengar och skickade saker bdragit med lite, men hade önskat att man kunde göra så mycket mer.
Hedr åt Maritha , Sonny och alla er andra som har orkat ta er igenom detta och bygga upp på nytt!
Ser fram emot invigningen.
