Stiliga Lukasson.

Carola, som ansvarar för vår hemsida, är ägare till ett flertal höns och tuppar. Nyligen inträffade följande:

John var på militärträff en helg och på gården där de skulle fika gick en ensam och tjusig tupp. Hans sista höna hade dött några dagar tidigare och ägaren hade tänkt nacka honom på morgonen men hann inte innan de kom. Han sa att John fick ta med sig tuppen om han ville men eftersom Carola och John redan har så många tuppar tackade han nej. När han skulle köra hem kom tuppen fram till honom i bilen precis som om han ville följa med. John ringde hem och frågade om det var okej att han tog med honom. Carola kunde inte säga nej eftersom hon visste att han annars skulle bli nackad.

När Carola fick se tuppen såg hon direkt att det Lukasson, en grå tupp som hon sålde förra året. Hon är säker på att det är samma tupp eftersom Lukasson såldes åt det hållet som som John åkte. Dessutom har han en speciell färgteckning och kroppsform p.g.a. att han är korsning med wyandotte. Lukasson kände sig väl hemma och var inte alls rädd utan snackade när de var i närheten.

Efter en vecka köpte Carola in några stackars fabrikshönor (de var de enda vuxna hon fick tag på så snabbt) till honom. De såg hemska ut, vågade inte gå ut då de aldrig hade andats frisk luft och hade inga stjärtfjädrar. Om rumpan var de helt bara... Nu vill de inte alls gå in på kvällarna och njuter av sitt nya liv som frigående hönor och äter både gräs, makaroner och annat gott som de aldrig fått tidigare.


Lohmanhönor nyss anlända från en hönsfabrik. Lukasson spanar in sina nya fruar.


Familjen Lukasson.

Foto: Carola