Det är med stor sorg och saknad som vi idag berättar att Kopian, katthemmets maskot, har somnat in. I tisdags tog han sitt sista andetag. Det finns inga ord i världen som kan beskriva hur ont det gör och hur stor saknaden är. Kopian var en sådan katt som kändes "odödlig". År efter år hängde han med och fanns alltid vid Marithas och Sonnys sida. Han fick se nya katter komma till världen och många som lämnade. Kopian såg till att ta en speciell plats i våra hjärtan - just för att han var den han var. Men låt oss ta allt från början.

 

1997. Det var året då Maritha och Sonny flyttade till det lilla gula huset i Svalehult, en mil utanför Nybro. Till familjen hörde deras tre katter, Kompis, Caprice och Helga. Maritha och Sonny var rätt nöjda med antalet och hade inga planer på att utöka familjen. Inte just då. Men så en dag satt en ensam, svartvit och hungrig katt utanför deras fönster, som så gärna ville komma in. In till värmen, tryggheten och in till maten. Han tycktes komma från ingenstans. Och han visade med en gång att det var här han tänkte stanna. Sagt och gjort. Fönstret öppnades och sedan den dagen lämnade han inte gården. (Annat än då han besökte veterinären.)

 

Kopian var en spegelvänd kopia av katten Kompis, därav fick han sitt namn. Kompis å andra sidan är den katt som katthemmet är uppkallat efter, just för att han var så snäll mot alla katter.

 

Men även Kopian var en mycket snäll katt. Och bestämd. Det skulle vara på hans villkor. Det var till Kopian de moderlösa kattungarna sökte sig. Han blev som en bonuspappa för dem. Kopian ville alla väl. Han var till och med så snäll att han fångade möss till ungarna. Kopian hade ett hjärta av guld.

 

Alla som kände Kopian visste hans stora passion i livet var mat, att sola, sova och att stå i centrum. Så länge bloggen har funnnits, det vill säga i sju år, är Kopian den katt jag har skrivit mest om. Och det är kanske därför som det har känts som att han aldrig skulle lämna oss. Att han alltid skulle finnas där. Jag har skrivit mängder med blogginlägg om hans bravader, men framförallt om hans matvanor och hur gärna han ville vara stjärnan på gården. Och det var han. Ingen kommer någonsin att slå hans stjärnstatus.

 

När jag skriver det här har det gått fem dagar sedan han lämnade oss. Fem dagar av sorg, saknad och ensamhet. Vi försöker tänka på alla de fina stunder vi haft med Kopian, hur mycket han lärt oss och hur mycket vi har att lära av honom. Kopian var en mycket speciell katt som alltid kommer att finnas i våra hjärtan och hos Katthemmet Kompis.

 

 

Vi ses i Nangilima.

 

Kopian blev 19 år gammal.

 

/Maritha och Sonny
Katter och medarbetare på Katthemmet Kompis