En hälsning från Snoddas.

När jag anlände till Linda, Fredrik och Tussen på fredags kvällen va det lite förrvirrande. Tussen morrade.. inte för att jag brydde mej men allt va nytt och luktade inte som vanligt. Linda och Fredrik gjorde allt för att jag skulle känna mej hemma, nya fina matskålar fyllda med kokt torsk stod o väntade på mej, precis som en ny mjuk vit filt som placerats i soffan, brevid Tussens fotölj.

Första natten va lite läskig, Tussen smög på mej men eftersom jag inte hörde det blev jag rädd och fräste när han hoppas fram. Jag råkade även välta ner en blomkruka men det gjorde inget sa husse och matte.
Sen somnade jag på min filt och sov gott till kl. 5.30 då va det dags för mat.

På lördag morgon va Tussen och jag ute i koppel en stund.. men det va inget för mej, jag trivs bäst med att sitta på den inglasade altanen och titta ut på Tussen som smyger på alla fåglarna som käkar talgbollar.
Sen kom husse och hämtade mej på altanen... det va dags att bli fin sa han. Först fixade de mina klor och sen blev jag duschad och schamponerad.. matte och husse va nog lika blöta som jag när vi va klara.. :) Men fin blev jag,alldeles mjuk och fluffig i pälsen. Sen fick jag tonfisk för jag va så duktig.

På kvällen va det julfest och jag låg i soffan hos gästerna och blev kliad på magen helatiden.

Idag har jag och Tussen busat ordentligt, Tussen har så mycket leksaker överallt som är riktigt roliga att bita i.
Matte och husse åkte och handlade och jag och Tussen va själva för första gången. Det gick bra, vi satte oss i fönstret och spanade efter dem och de kom hem efter en kort stund. Då hade de köpt en hel hög leksaker till mej så jag skulle ha några som är mina egna. Det va roligt.
Ikväll ska vi slå in julklappar och sen har matte lovat att jag ska få smaka julskinkan.

/Mjau Snoddas. Bilder kommer när matte lyckas ta ett där Tussen och jag ligger still så pass länge att vi hinner va med...

Lilo och Flossa bodde på katthemmet ganska länge innan deras matte, Anna-Karin, fann dem hos oss. Flossa är för övrigt "döpt" efter min vattensköldpadda. ;)
/Jenny

Här kommer en hälsning från Vilma (Flossa) och Molly (Lilo):

Hej alla katter och människor på Kompis!

Nu ska vi berätta en liten snutt om hur vi har det här hemma hos Anna-Karin. De första dagarna vi kom hit var vi jätteoroliga och rädda, vi bajsade lite överallt och gömde oss under sängen (vi vågade dock komma fram på natten när alla stora farliga människor sov, då utforskade vi hela lägenheten från hörn till hörn minsann!). Efter några nätter blev vi nyfikna på hur lägenheten såg ut i dagsljus, jag, Vilma, vågade mig ut redan efter två dagar. Molly var lite räddare och det tog nog nästan en vecka innan hon vågade tassa ut från tryggheten under Anna-Karin säng... Det som skrämde oss mest var nog att det var så Tyst i lägenheten jämfört med katthemmet! Knappt några ljud alls, förutom när människorna såg på tv eller lyssnade på musik. Bara vinden susade lite på balkongen, men det var inga andra katter i närheten som jamade, spann eller smög omkring. Det tyckte vi kändes märkligt först. Men när vi väl vågat oss ut och märkte att inget farligt hände så blev vi allt säkrare på oss själva.

Det dröjde inte länge förrän vi kände att lägenheten var vårt nya hem.

Nu är vi båda två väldigt framåt och älskar när människorna har fest så att det kommer Mycket folk och det händer en massa saker omkring oss! Då har vi kul! Fast vi får bara vara ute om det är små fester, annars blir vi instängda på Anna-Karins rum (fast vi har minsann smitit ut ett par gånger utan att Anna-Karin märkt det, vi vill ju bekanta oss med alla människor och vara sociala! Fast det dröjer inte länge innan Anna-Karin upptäcker att vi är ute och ståhejar och då blir det snabbt in på rummet igen. TRÅKIGT! Men hon är nog bara rädd att vi ska bli trampade på, så det är okej ändå att vara instängd ett par timmar. Vi har ju toa och vatten och allt därinne ändå och hennes fönster är det Bästa att spana igenom också för det finns en stor björk precis utanför som det alltid sitter fåglar i, både stora och små.
SUPERSPÄNNANDE tycker vi!!).

Vi är väldigt busiga emellanåt också. Ibland gör det dock Anna-Karin galen för hon tycker inte att det är kul bus att klösa på möblerna, välta omkull prydnadssaker eller gräva i krukväxterna. Men det tycker vi så vi tänker Inte sluta. Fast vi har kommit överens med henne om att bara klösa på möblerna Ibland. Vi busar också med henne genom att t ex vägra äta avmaskningsmedicin. Hon har försökt Jättemånga gånger, men aldrig lyckats. Vi märker nämligen snabbt om hon t ex har mosat ner pillren i räkost eller makrill och då äter vi det inte. Haha! Hon har dock hotat med att ta oss till veterinären snarast om vi inte tar medicinen nästa gång. Hjälp!!

Annars traskar livet på. Vi har roliga klätterställningar, en vattenautomat som håller vattnet friskt och kallt, en balkong där vi kan spana, sköna möbler att slappa i och människor som är bra på att klia på alla sköna ställen.

Den största förändringen har nog Molly genomgått ändå. Hon har blivit en riktigt social katt och är inte blyg alls längre. Hon är faktiskt framme och kelar och smörar för alla människor som kommer snabbare än mig. Jag är lite mer reserverad och kelar bara när Jag vill (vilket inte är så ofta, jag gillar mest att vara ifred och titta på allt som händer istället).

Nehej, nu ska jag springa ut en stund på balkongen och se om det ha slutat regna så jag kan spana lite! Jag skickar med lite bilder också förresten.

Ha det så bra alla på Kompis!
Varma hälsningar från Vilma och Molly.

Det är en konstig känsla jag har i morrhåren. Det är lördagen den 11:e oktober och jag får träffa ett par som har kommit till Nybro enbart för att hämta en katt, säger dem. De tittar på min kompis Violetta som gör sig till för den tilltänkta "nya hussen". Slickar hans hår och så. Men konstigt nog tvekar han. Pratar med "nya matten" om mig. Mig, lilla mig, jösses, är detta sant. Är min morrhårskänsla rätt? Jag avvaktar, gör mig inte till heller.

"Nya matten" överlåter beslutet till "Nya hussen" . Svansar och tusen tassar DET BLIR JAG!

Åka bil...

Efter diverse diskussioner och råd bär det iväg mot Eskilstuna, var nu det ligger. Nu åker man i en "grönsak" ,det är en grön Volvo. Jag snackar med "nya matten" om dittan och dattan men mest om att jag vill sitta i hennes knä. Det tar tid innan hon fattar. Ända till Kalmar. Då stannar de och flyttar mig till "mattes" knä. Mjau vilken lycka! Tackar henne med att "surra" lite grann medan hon kliar mig bakom örat. Efter Mönsterås blir jag trött och eftersom jag berättat det mesta känns det skönt att bara slappa och njuta av klappning och smek.

Mötet med Kapten Klös

Vaknar till i Eskilstuna. Möter en stor stark som de kallar Kapten Klös. Det är en sjukilos perserhane. Sicken bjässe! I mina ögon en jätte! Var har jag hamnat?!!! Sitt namn "Kapten Klös" fick han i Västerås hamn av en reporter från Västmanlands radio. Egentligen heter han Fred Astaire och har Attelstone som stamfader. Nåväl, denna bjässe blev tydligen överraskad av lilla mig och morrade och fräste när jag kom i närheten. Husse sa att de skulle prova olika metoder för att få oss sams.

Det första som matte föreslog var att koppla Fred Astaire som ju är van att gå i koppel ombord på deras båt. Bingo! Sagt och gjort, de har kontroll! Fressy (han kallas så?) tycks förstå vad som gäller när matte eller husse säger nej. Han lyssnar till kommandon och agerar "rätt". Vilken kille! Fast de första nätterna får vi 40 kvadratmeter var att vara på. Säger jag till så kommer nån av dem och sitter hos mig. Underbart att få bekanta oss med varandra i lugn ro, i synnerhet när man måste gå på muggen där man ju som bekant vill ha avskildhet. Jag är ju för sjutton en Lady!!!

Pälsvård och sjöfolk

Dagarna går, husse är med oss hela tiden som stöd. Hjälper till med maten och vatten när vi är oroliga. Berömmer oss när vi gör framsteg. När de byter av på kvällen gör matte likadant. Man känner sig trygg. Kan lägga mig i hennes knä och få en skön smekning som tröst. Nu börjar de med pälsvård på riktigt. Känns skönt när tovorna försvinner. Kollar på Fressy hur han gör. Han vill själv bli borstad på morgon och kväll innan husse går och lägger sig. Då hoppar han upp på tvättmaskinen och jamar till. Svaret han får omedelbart från husse är "Jag kommer Fressy". Och det stämmer, han kommer direkt. Så vill även jag ha det. Och det får jag, det lovar matte bestämt. Hon grejar och donar med min päls och klipper isär så att det inte spänner och tar bort det som ska bort. Sjööönt! Håller på att lära mig deras snack, ni vet, de är ju sjöfolk.

Få se när jag får komma ombord på MS /Triana. Att Fressy kallas Kapten Klös är väl ganska logiskt men att mitt namn ombord blir troligen Mat-ros det är väl och ta i, tror jag. Vad tycker ni?

Vi, Fressy och jag, börjar gilla varandra. Det har gått ett tag nu. Vi har inte haft riktiga kontroverser mer än en gång. Och det var ju för en vecka sedan så jag tycker att detta funkar bra. Fressy och jag återkommer med mera om vårt liv tillsammans och i synnerhet efter besöket på "BÅTEN".

Tack alla ni som tog hand om mig på KATTHEMMET KOMPIS och en jättekram till MARITHA!

Jag spinner en låt för er i knäet på den nya matten Gerd.

Morsning korsning, vi jammar när vi hörs.

/Perserhonan Doris numera Mat-rosen Lady.

I huset finns en trappa och högst upp har jag fått en egen filt och här ligger jag mest hela dagarna och spanar in läget. När husse och matte kommer upp till mig så tycker jag det är mysigt att gosa och jag spinner så högt det
bara går för att visa hur mysigt jag tycker att det är! Ibland när husse eller matte sitter där uppe passar jag på att gå ner och då vill jag gärna ha sällskap in till tvättstugan där jag fått en helt egen matskål. Det är så tråkigt att äta själv så jag tycker om när de stannar och håller mig sällskap. Det är lite otäckt att äta ensam, för vem vet kanske kommer Finnegan och bråkar med mig igen. Matte säger att det inte är någon fara för det finns ingen här som vill bråka med mig, men det tror jag inte på. 
 
På dagarna när matte och husse är på jobbet brukar jag sova, det är rätt skönt för jag är ganska trött då. Jag är ju ett nattdjur och det kostar på att hålla låda hela nätterna. Matte och husse bara sover när jag tycker att det är som bäst att leka. Jag brukar försöka väcka dem runt tre på natten men de kommer inte ut och leker fast jag jamar riktiga tråkmånsar är vad de är. Härom natten var jag så busig att jag gömde undan en hel rullgardin bakom köksbordet som de lämnat i vardagsrummet - tänk vad förvånade de blev och så skoj jag hade åt dem när de stod där och undrade hur rullgardinen kunde flytta sig så lågt!
 
Idag tog matte på mig min sele och vi gick ut tillsammans och hämtade posten, men där var det lite otäckt så jag sprang så fort jag kunde till baksidan av huset i stället och där hittade en häftig rishög med massvis av spännande saker att se. Matte säger att om jag skulle kura ihop mig och gömma mina vita ben skulle jag inte synas alls för jag har så bra kamouflage färger på ryggen, samma som torra löv och jord. Sen när jag lärt mig hitta ordentligt ska jag få gå ut på egen hand och spana in omgivningarna. Jag ska få ett jättefint reflexhalsband att ha på mig så att bilförarna ser mig.

Det finns inte så många bilar här, men då och då kommer det någon och matte säger att det är bäst att ta det säkra före det osäkra. Matte och husse har nästa likadana halsband som jag, fast de sätter sina om armen när de är ute i mörkret, så det är säkert nått som alla måste ha - även jag. 
 
Nu ska jag ta och hjälpa matte att baka lussekatter, de ska hon sälja på Johansfors julmarknad så att det kommer inte pengar till dig mamma och alla andra kompisar på Katthemmet.
 
Kram och Gos,
 
Tass, Katta

Beata, som hon då hette, är Maximes unge.

När Gaya bodde på katthemmet hette hon Beata. Hennes matte berättar:

Den 27 december så hämtade vi Gaya ifrån er, då hette hon Beata och var omkring 6 månader. Ibörjan så var hon lite rädd men kom snabbt fram och var otroligt tillgiven vilket tyvärr inte höll så länge! Hon blev direkt pappas katt.. går till pappa såfort det är gos som gäller, och han tar mer än gärna emot henne med öppna armar. Gaya är otroligt mammig istället.. så fort något ej stämmer, så ställer hon sig nedanför mig och jamar. Om jag ignorerar henne så klöser hon på närmaste föremål vilket fungerar klockrent. Vi har precis flyttat från en etta på 42kvm till ett stort hus på 100kvm. Detta hus ligger på en stor gård där det även bor två andra familjer. 2 hundar och 8 katter går omkring runt oss hela tiden. Gaya får enbart gå ut i sele vilket fungerar klockrent, och hon körde bort alla katter i början även fast det är deras område, så nog fan är det krut i henne, men snabbt så blev hon vän med alla, och det är massa nos och gos när dem ses. För snabbt en månad sedan så skaffade vi en till katt (4årig herre från oskarshamns Katthem), dem är bästa vänner och river halvt huset om kvällarna i deras lek. Jag är superdålig på att berätta saker.. men Gaya har är något av det finaste som kunnat hända oss, hon ger en sån otrolig kärlek och ständigt skratt. Alltid ska hon vara med och är nyfiken som bara den. Tack för att ni givit oss en sådan skatt :)

Med vänliga hälsningar
Mikkan, Alex, Gaya och Odin.


Beata/Gaya.


Mystjejen.


Gayas bästis, Odin.

Av en slump hittade jag Simones mattes blogg. Här berättar hon om charmtrollet Simone, som faktiskt kommer från vårt katthem! Kul! Sådant gillar vi. :)